Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1849, sida 1

nom. Grefvinnan kastade sig i hans väg, samt besvor honom att stanna qvar och stilla sina känslor. Hennes ord lugnade småningom den storm, som rasade i hans inre. Emellertid voro de intryck, som händelsen gjort på honom, så lifliga, att grefvinnan ej höll för rådligt att upptäcka för honom det förräderi, som Feszi hade i afsigt mot sin välgörare. Hon nämnde för Philo ingenting om det samtal, Feszi hade haft med baronen, och hvilket, genom det raska beslutet att fängsla honom, blef afbrutet just i rättan tid, för att ej låta befara några vidare följder för Philo. När han åter var något lugnad, meddelade ban grefvinnan den hotelse, som Feszi hviskat till honom, och yttrade dervid, att dennes anblick alltid väckt minnen hos honom, som varit honom ytterst oangenäma, men för hvilka han ej hade kunnat göra sig reda; nu voro de honom klara, och han erinrade sig hafva sett den eländige ibland röfrarne. Grefvinnan förskräcktes öfver denna upptäckt; hon hade nu ljus öfver den underrättelse, som Feszi lofvat att gifva baronen. Nu var det blott fråga om att göra förrädaren oskadlig. Hon lät i ögonblicket kalla slottsfogden till sig och befallde bonom vid strängt ansvar att icke lemna någon tillträde till fången, med undantag af To