Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1849, sida 2

Också en karakteristik. Engelska tidningen aPunch karakteriserar det franska kabinettets förtviflade ställning, hvad beträffar de romerska ange:ägenheterna, genom att jemföra det med en person, som vunnit en elefant på lotteriet: Det var ett stolt djur, och han fick det för så godt som ingenting. Men mannen hade ingen plats för detsamma och ingen ville befria honom från hans vinst. Han hade gerna släppt ut det på gatan; men han var rädd för att då få med polisen att göra. Han var för mensklig att låta den stackars elefanten svälta till döds och vågade icke eller att slå ihjäl honom. Korteligen: han befann sig i en förlägenhet, som var mycket naturlig för en man, som hade en ringa förmögenhet, ett litet hus, menskliga känslor och — en elefant. Frankrike har i Rom vunnit sin elefant och det vet icke hvad det skall göra utaf den. Det kan icke träda upp mot Österrike, emedan Frankrike är konservativt och fredligt sinnadt. Det kan icke låta sin arme blifva qvar i Rom, emedan den icke blir behandlad med tillbörlig respekt, och det kan icke eller draga den derifrån, emedan det derigenom skulle göra sig löjligt. Det kan icke gå framåt, emedan det har velat, att romerska folket skulle gå tillbaka. Det kan icke gå tillbaka, emedan den franska nationen prompt vill gå framåt. Det kan icke slå in på en dålig väg, emedan allmänna opinionen tvingar det att framskrida på den goda, och det kan icke välja den goda, emedan dess brist på takt och humanitet har lockat det in på den dåliga. Med få ord: det har kommit in mellan hornen på ett dilemma, hvars spetsar det känner intränga djupare i samma mån som det söker befria sig från desamma och hvilka dock slutligen skola spetsa det som en insekt, hvilken i en naturalhistorisk samling är utsatt för de nyfiknes blickar såsom ett exemplar af ett flygtigt och fladdrande species af den politiska entomologien. Stackars Frankrike! Finnes det då ingen, som vill befria det från dess dyrbara vinst?