Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1849, sida 1

smycken. Hon kunde icke försaka nöjet att sjelf dermed pryda den vackra grekinnan; när Philo trodde henne i djup sömn, hade hon redan skyndat till hans brud och med qvinlig ifver börjat att med konstens tillhjelp ännu mer upphöja hennes naturliga behag. Det var en skön syn, när den herrliga flickan slutligen visade sig i sin brudprydnad, och hennes inträdande i salen, der gästerna voro församlade, väckte en så allmän och högljudd hänryckning, att den goda flickan rodnande nedlutade det älskliga lilla ansigtet mot Philos skuldra, för att blygsamt undgå de närvarandes blickar. Grefvinnan var sin sköna väns brudtärna; en kavaljer från grannskapet förde Philo. Aldrig stod ett skönare par framför altaret, och ett högljudt bifallsrop följde på vigseln. Philo hade önskat att fira sin förmälning blott med en måltid i kretsen af sina vänner. Men grefvinnan satte sig emot detta beslut och hade redan om aftonen förut öfverenskommit med Monimes sader, att landtfolket i den kringliggande trakten skulle deltaga i dagens glädje. Stora tält blefvo med största skyndsamhet uppslagna, der landtfolket ståtligt undfägnades och roade sig med sång och dans till sent på natten och långt efter det, att den lycklige brudgummen med sin sköna brud försvunnit ur de glada gästernas krets. Trenne dagar efter hvarandra fortfor festen, och