Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1849, sida 1

hvila, för att skafsa mig af halsen den ovälkomna bjudningen. Hvad för hvila? — Nätterna äro långa; nog skall du få tid att sträcka på dina lata lemmar. — Drick, min vackre gosse! säger jag, eller alla tandagnisslande djeflar skola fara i din kropplv Han höll fram bägaren. Behåll ditt vin: jag dricker icke, svarade jag, förargad öfver hans närgångenhet. rDjefvul och helvetel skrek den af vinet upphettade, -jag tror min sann att pojken är för högmodig att vilja dricka med mig Dig skola alla djeflar anamma— och härmed slungade han bägaren mot mig, hvilken flög tätt förbi mitt ansigte. Mitt tålamod var uttömdt. Raskt sprang jag upp, fattade den af vrede skummande mannen vid bröstet och slog honom i golfvet. Men i ögonblicket var han. åter på benen, drog en dolk ur gördeln och trängde rasande inpå mig. Genom en lycklig vändning undgick jag stöten, som han rigtade mot mig, vred dolken från honom och slungade honom för andra gången i golfvet. Hans båda kamrater, för hvilka, såsom det tycktes, dylika uppträden ej voro något nytt, betraktade striden, i början skrattande, men sedan med uppmärksamhet. När de sågo sin kamrat liggande utsträckt på golfvet, närmade de sig