Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 241. I den sinnesstämning, hvari jag befann mig, var jag icke serdeles hågad att blanda mig i deras samtal, och deras utseende och uppförande voro också ingalunda egnade att draga mig till dem. Försjunken i tankar på det olyckliga förflutna, på min öfvergifna belägenhet och den hopplösa framtid, som låg framför mig, satt jag i ett hörn af rummet, med hufvudet lutadt i handen. Slutligen väckte jag en af de tre gästernas uppmärksamhet. Der sitter också en, sade ban, rför hvilken fru Fortuna tyckes hafva gjort ett streck i lefnadsräkningen; en sådan karl skulle vi hafva gagn af.De båda andra nickade bifall dertill. ,Hör der, kamrat! sade han, räckande åt mig den fulla bägaren, !drick! — Så ung och så sorgsen! — Vid djefvulen! det passar icke ihop — munter måste du vara — sitt fram hos oss och gläds åt ditt liflTack för er goda vilja! svarade jag, men föregaf trötthet af resan och min längtan efter