Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 2

aftagit. Sveriges från urgamla tider fria författning har från de perioder, då riket styrts efter despotiska eller aristokratiska lagar, erhållit alltför många qvarlefvor. Denna författning har derigenom blifvit en halfhet, och saknar såsom sådan system, och halfheten och bristen på system framträda öfver allt i svenska förhållanden, åtföljde af missbelätenhet, inre oro, klander och stridande interessen, en nödvändig följd af författningens stridiga principer. Hvar och en medgifver, att detta måste ändras; men i fråga om sättet uppstår naturligtvis striden mellan interessena med fördubblad kraft. Under det att den största delen af nationen vill hafva författningens urgamla fria principer konseqvent och i öfverensstämmelse med den nyare civilisationens fordringar genomförde, hvarigenom Sveriges statsförfattning skulle komma att i flera hänseenden utbildas till likhet med Norriges, önska deremot försvararne af de aristokratiska och despotiska elementerna att hela författningen måtte utbildas i konseqvent öfverensstämmelse med dessa elementer, eller åtminstone med inrymmande i författningen at så stor andel som möjligt åt dem. Ända från konungens uppträdande på thronen hafva nämnde partier med största uppmärksamhet iakttagit hvarje tilldragelse, som kunde upplysa, till hvilket parti konungen lutade. Vi vilja icke yttra något om resultaterna, hvartill denna uppmärksamhet kommit; men vi anse oss böra förklara, att vi taga för gifvet, att konungen, hvarje gång han passerar gränsen emellan de förenade rikena, måste känna de lifligaste sympathier för den fria författningen i Norrige samt önska, att Sverige äfven vore lyckliggjordt genom en verklig fri författning. Någon annan känsla, någon annan önskan kan man icke antaga hos konungen, som ostridigt interesserar sig lika mycket för det svenska folkets lycka som för Norrmännens.