Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1849, sida 1

Jag längtade med otålighet efter underrättelser om min mor, som jag lemnat döende; tanken, att hon hade hjelplöst dött af törst och hunger återkom alltjemnt och ville icke lemna mig. Jag meddelade den gamle fångvaktaren min oro och besvor honom att förskaffa mig visshet om min mors öde. Han syntes rörd och öfverbringade mig dagen derpå underrättelse derom att min mor hade aflidit. Store Gud! utropade jag, kastande en blick på mina bojor, för detta pris måste jag alltså köpa återseendets ögonblick? Och den arma har försmäktat, utan, att jag i hennes sista stund kunde svalka hennes tunga med en läskande droppel Den gamle blickade deltagande på mig; men det tycktes, som om han varit rädd att yppa sina känslor; han lemnade mig, utan att säga ett ord. Två dagar sednare förkunnade han mig, att den till mitt förhör och ransakning bestämde domaren anländt; kort derefter eskorterades jag af soldater till förböret. Min domares yttre var icke egnadt att ingifva mig förtroende. Med sträng blick frågade han mig efter namn och härkomst. Då jag ej gaf honom något tillfredsställande svar, utfor han häftigt emot mig och sade: Du är anklagad och öfverbevisad om att hafva mördat grefven,