Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1849, sida 1

hvars offer ni och er son synas vara bestämde, må blifva afhöljdt och bestrassadtlJag fruktar för ditt lif, min son! Tiden, inom hvilken jag trodde mig kunna räkna på din ankomst, är förbi — mina krafter försvinna synbarligt — o Gud! skall jag väl kunna bära fröjden att trycka sonen till modershjertat! — Skall denna lycka ännu falla på min lott? — Dessa äro de tankar, som oupphörligt genomkorsa min själ och hålla mig i en spänning, i ett tillstånd af öfverretning, som hota att alldeles upplösa den svaga kroppen. Här slutade den skrift, som Philo lemnat grefvinnan, och hvilken hon med stor rörelse genomläst. Store Gud!utropade hon med uttryck af en djup smärta, hvilken förskräcklig upptäckt att i sin egen fader igenkänna den afskyvärdaste förbrytare! — Förfärliga tanke !Philo tvekade att fortfara i det afbrutna berättandet af sin historia. Efter någon tystnad sade grefvinnan: ;Du är mig ännu skyldig slutet af din historia. Låt mig veta allt! Något förskräckligare kan du icke hafva att meddela mig, än hvad jag redan vet. Min broder, mitt lifs och min äras