Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1849, sida 1

räddare, ville jag så gerna se fullt rättfärdigad. Fortfar i din berättelse! Du afbröt henne der, när du lofvade din mor att afstå från förfäktandet af din rätt, och hon derpå lemnade dig den skrift, hvilken jag nyss har genomläst.Välan! sade Philo, -bör alltså hvad som vidare tilldrog sig: När jag hade läst manuskriptet, och hämndens och hatets afskyvärda väfnad låg afhöljd för mina ögon, besvor jag, knappt mera mäktig mina sinnen, min mor att lösa mig från den ed, jag aflagt inför henne, för att få hämnas på den skurk, som med omensklig ondska hade bedragit henne för hela hennes lif och förgiftat hennes lefnads lycka. Jag anade detta, svarade min mor, -en god engel ingaf mig derför tanken att låta dig svära att afstå från hvarje hämnd, innan jag gjorde dig bekant med min olyckliga historia, Vill du blifva en fadermördare ?2Rysning grep mig vid dessa ord. Intrycket, som de gjort på mig, undgick henne icke. Hon fortfor: På grafvens brädd, der jag står, betraktar man tingen med andra blickar, än man under lifvet och lidelsernas vilda storm, sett dem. Din far är brottslig, men det gifves en Gud, som skall döma honom — jag har förlåtit honom; förlåt honom du också, min son! förgifta icke de få dagar, som jag ännu har att lefva,