Utrikes nyheter. FRANKRIKE. Nationalförsamlingen höll den 1:ste Oktober sitt första möte efter hemförlofvandet. Man bemärkte hvarken någon stor ifver från representanternes eller någon stor nyfikenhet från folkets sida. Sjelfva mötet var kort och färglöst. Blott 486 medlemmar voro tillstädes, deribland gen. Oudinot, exministern och depeschförfalskaren Leon Faucher samt den från en svår sjukdom nyligen återställde Laroche-Jaquelin. Alla ministrarne, med undantag af Falloux, funnos på sina platsar. De trenne förnämsta andraganderne voro 1) Fordrade anslag för romerska expeditionen; 2) En motion af Napoleon Bonaparte, som går ut på att gifva Bourbonerne, både af den äldre och yngre linien, tillstånd att återvända till Frankrike; 3) En regeringsproposition, angående utbetalningen till hertiginnan af Orleans af hennes enkepension, belöpande sig till 300,000 fr. om året. De af ministeren begärda anslagen äro fördelade som följer emellan de olika ministerierna: 14 8, 000 Franes för utrikesministeren, 6,607,920 Franes för krigsministeren och 1,945,200 Franes för marinministeren. Alla dessa anslag äro blott beräknade för Roms besättande, men icke för expeditionens omkostnader i det hela, hvilka komma att bli föremål för särskilda propositioner. Anslagen äro för öfrigt beräknade på, att ockupationen af Rom skall vara till den 31:ste Dec. Dock förklarade utrikesministern Toqueville, att ehuru regeringen icke trodde, att det var anledning att allaredan nu tillbakakalla expeditionskorpsen, så ville den dock göra sitt till för att förkorta tiden för ockupationen, så mycket som Frankrikes interesse, ära och värdighet tilläte det. Af ministrarnes förklaringar kan för öfrigt icke inhemtas, huru regeringen vill förhålla sig gent emot påfvens manifest, dock torde derom upplysningar kunna erhållas vid diskussionen om anslagen. I mötet den 2:dre Okt. sysselsatte man sig med valet af presidenten, vicepresidenterne och sekreterarne. Alla de förra byrå-medlemmarne blefvo återvalda, nemligen Dupin till president, med 339 röster emot 107. (Bergets kandidat, Michel de Bourges, erhöll blott 107 röster); Baroche, Daru, Benoist dAzy och Bedeau till vicepresidenter; Arnaud, Lacdze, Peupin, eckeren, Chapot och 3Berard till sekreterare; alla dessa namn höra till högra sidan, med undantag af Arnand, som endast bade en gammal bruklig parlamentarisk artighet att tacka för sitt val. I afdelningarne företogs äfven nya val till presidenter och vicepresidenter; bergpartiet fick ingen af sina kandidater valda. Inrikesministern framlade derefter ett lagförslag om att transportera de junifångar, som nu befinna sig å Belle Isle de Mer, till Algier. Ryktena om en snart förestående ministerförändring bibehålla sig. Odilon Barrot har undergått en operation för sten i blåsan och befinner sig derefter så svag, att han anses icke kunna hålla ut med de trägna arbeten, som åligga ministrarne under nationalförsamlingens sammanvaro. Ett förslag till lag om theatrarne har blifvit utarbetadt af en komit utaf statsrådet och framlagdt för detta. Deri återinföres på visst sätt censuren, enär det föreslås, att intet dramatiskt arbete får uppföras utan föregående tillåtelse, som i Paris lemnas af inrikesministern och i provinserna af prefekterna. Denna tillåtelse skulle till på köpet efter omständigheterne kunna tagas tillbaka. Ledru-Rollin, Etienne Arago, Martin Bernard, Landolphe, Rattier, Ch. Ribeyrolles och Ed. Madier Montjau d. y. hafva i parisiska oppositionstidringarne infört en förklaring, daterad London, hvaruti de säga sig icke vilja möta inför högsta nationalrätten i Versailles, emedan de icke kunna antaga som anklagare dem som kränkt konstitutionen, eller som domare dem, som bekläda sina embeten, i kraft af en kränkt konstitution och erhållit sina fullmakter af just dem, som våldfört konstitutionen. För öfrigt anse de, att de skulle mera skada än gagna den republikanska saken, om de öfverlemnade sig åt sina fiender, som skulle endera kasta dem i kontrarevolutionens fängelsekulor eller deportera dem till någon annan verldsdel. Franska republiken, som skall snart lefverera sin sista batalj emot de inländska förrädarne och de utländska kosackerne, behöfver då alla sina försvarare. Det är blott en röst i hela Frankrike, att regeringen gemensamt med den engelska skall understödja Turkiet i dess aktningsvärda motstånd emot Österrikes och Rysslands fordringar. — Den 1:ste dennes hade lord Normanby en lång konferens med utrikesministern Toqueville, och skall I ldananamma Ht p4 ade i