Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1849, sida 2

barn var lemnadt under en arrendators uppsigt i en by uti Ungern och der uppfostrades. Ha!-: ropade jag, min son lefver — jag skall kanske få se honom! — O hvilken outsäglig glädje, som genomlågar mitt hjerta! Fortfar, min dotter! dina ord gjuta ett nytt lif i min förslappade kropp.? sMin uppmärksamhet steg, när jag förnam dessa ord, fortfor Eberhardine. -Jag lyssnade med spänd uppmärksamhet och hörde tydligen, att Szennek var namnet på den by, der gossen uppfostrades. Jag hoppades att af detta samtal äfven få erfara er vistelseort. Men denna omnämndes icke, och allt mitt bemödande att kunna meddela er min upptäckt, var fruktlöst, så att jag tagit den med mig i grafven, om icke himmelens underbara skickelse fört er hit. Szennek? frågade jag, namnet är mig bekant; mer än en gång har jag hört det nämnas; men olyckan har försvagat mitt minne — dock, jag påminner mig — det är den mig välbekanta byn, der Faber, min ädle ungdomsvän, blef anställd, såsom predikant, när hah lemnade min fars hus. O, jag anar det: fast gossen var honom främmande, har han likväl åtagit sig denne, ledt hans ungdom och bildat honom till dygden; ty allt, som den förträfflige mannens verksamhetskrets omsluter, kan blott tillvexa i det goda.