MM — — ———— ——— väl klädd qvinna komma ur huset och skynda till mig. Är ni sjuk? frågade hon med en röst, som hos mig väckte de angenämaste minnen. Jag uppslog ögonen och såg anletsdrag, som jag tyckte vara mig bekante. Jag forskade uppmärksamt i dem, jag ansträngde alla mina sinnen, för att igenkänna denna själfulla röst, dessa vackra och milda drag. Ack!r ropade jag slutligen, edet är hon! — jag bedrager mig icke, — det är min dyra, oförgätliga Eberhardine, som icke mera igenkänner sin genom förskräckliga lidanden vanställda vän !v Denna röst, sade den älskvärda qvinnan, rden är mig så bekant — och dessa drag — ett dunkelt minne säger mig, att jag redan någonstädes sett dem förr; men nej! det är icke möjligt, det kan icke så vara.Och likväl är det så, inföll jag på tyska språket, för att väcka hennes minne, den eländiga, som du ser framför dig, är samma olyckliga qvinna, för hvilken du en gång med din kärlek sökte att bortjollra ensamhetens och bekymrets timmar i dina fäders hus; just densamma, som, sedan man beröfvat henne sitt barn, våldsamt blef sliten ur dina armar, för att öfverlemnas åt nytt elände.