Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1849, sida 1

vid första lif-grenadier-regementet begått, och för hvilka han af Konungens högste domstol befriats, sedan krigsrått och krigshofrätt förklarat honom böra mista tjensten och undergå arrest på högvakt, m. m. Det var bevisadt, att han vägrat åtlyda chesens befallning att redogöra för en af manskapet samlad kompanikassa; att han innehållit medel, som bordt till manskapet utdelas; att han insändt rapport af en underlydande, hvilken han visste vara till innehållet falsk, m. fl. dylika förseelser, som, i fall någonsin en militäresprit skall finnas, väl borde anses vida straffvärdare, än att en prejudice, då dess anledning hemtas från förföljelse för politiska tinkesätt, offentliggöres i en tidning. Men för den sålunda emot krigslag och förmän och underlydande sig förbrytande arbetas nitiskt uppå att undanrödja domrarnes ogillande, under det man kastar sig öfver den, som begagnar sin lagliga rätt att inför allmänheten ådagalägga, att en liden oförrätt icke ådragits genom eget klandervärdt förhållande. Detta är den -goda militär-espritr, som man nu på en gång ser regeringsoch högsta domaremakten ämna understödja, och som, förenad med de införda opinions-yttringarne inom officerskärerne, måste lösa icke endast disciplinens, utan ifven laglighetens, hederskänslans och medborglighetens band. Vid åsynen af allt detta och så mycket annat i våra inre förhållanden, är det icke underligt om en sörstämning skulle låta sig förmärkas i sinnena. Den är ej heller ringa; och om än för de neutrale den kan fortfarande synas vållad endast af rusket i väderleken, så synes den dock för den noggrannare observatorn uteslutande hafva sin orsak i allt det ruskiga. med hvilket vår politiska horisont nu för tiden ständigt hotar oss. FN VU