Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1849, sida 2

befria min hand, som han ännu alltid höll i sin. Han lät icke förvirra sig bärutaf, utan fortfor: Ni förstår mig icke, min söta, gudomliga flicka? — Nå välan! Jag måste förklara mig tydligare — jag älskar er. Från det första ögonblick jag såg er, var ni det enda föremålet för min tanke. Af erfarenheten kände jag allt för väl grefven och hans ränker, för att icke veta, att ni var hemfallen åt honom från det ögonblick, på hvilket han hade föresatt sig att ega er: hvad kunde jag arme lägga i vågskålen mot en sådan medtäflare? — Jag måste tigande stå tillbaka, under det en passionerad kärlek hotade att döda mig. Nu ändtligen är det efterlängtade ögonblicket kommet, på hvilket jag får ersättning för de utståndna qvalen, på hvilket jag skall uppbära den trogna kärlekens lön. Ni skall icke neka mig den — nej! ni får icke neka mig den lIcke längre mäktig sina begär, störtade han öfver mig med lågande blickar. Men hastigt och utan att han förmådde hindra mig, sprang jag upp från min stol, grep en framför mig liggande knif och ropade: vVåga, eländige! att vidröra mig och du skall erfara, hvad en till det yttersta drifven qvinna förmår uträtta — kom, och detta stål skall genomborra ditt okyska hjerta.