Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1849, sida 2

Marcusen, hvilket förändrade firman till Marcusen son, som nu verkstäldt reparationen eller, rättare sagdt, ombyggnaden af ofvannämnde orgel. Den är ett mästerstycke, bärande vittnesbörd om hvad konst förmår, när konsten derjemte, som här, är förenad med samvetsgrannhet, oegennyttig uppoffring och en flit, som ej tröttnar och jag kan ej nog beprisa det i alla afseenden fulländade arbetet; ej nog säga så mycket godt derom, att jag ju skulle ha lust att säga ännv mera och ännu bättre; ej nog för min enskilta del tacka icke allenast herrarne Marcusen, utar äfven deras ovanligt skicklige och aktningsvärde medbjelpare för det kostliga ting, det dråpliga verk, hvars make aldrig funnits — fins ej i vårt land. Beklaga måste jag, att icke med något bättre, än blotta ord, kunna betyga min erkänsla dertöre; men lyckönska måste jag den församling. som får sin orgel antingen nygjord eller till någon betydligare del reparerad af dessa mästare sin konst. Slutligen vare det mig tillåtet att äfven aflägga min ödmjuka tacksägelse till församlingens högädla kyrkoråd, för den glädje mig blifvit beredd derutinnan att ha fått en så herrlig orge till tjenstens utöfvande under den återstående tiden, som försynen ännu måtte förunna mig lefva Götheborg den 19:de September 1849. Joh. Bergsten. v