Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1849, sida 1

vinnan, som bebodde ett tre å fyra mil från vår by aflägset slott, bekant som en ganska stolt fru; jag urskuldade alltså grefven och gaf mitt bifall till hans förslag. Vi kommo öfverens, att jag, tills grefvinnan blifvit lugnad, skulle qvarblifva hos min far. Tre dagar efter detta aftal välsignade denne vårt äktenskap. Ett högst smärtsamt slag skulle träffa mig några veckor efter min vigsel, kanske såsom förebud till det, som förestod mig. Min far, som oaktadt sin framskridna ålder, bade fröjdat sig åt en stark helsa, sjuknade hastigt och blef efter några timmar ett lik. Min smärta var gränslös; ännu hade jag likväl icke den ringaste aning om det, som kunde hafva förorsakat hans död. Sednare händelser skulle först gifva mig en förskräcklig förklaring häröfver. Efter min fars död kände jag mitt hjerta så tomt. Han hade varit min själs innersta förtrogne, och ehuruväl jag nu fattat en verklig kärlek till min gemål, kunde jag likväl icke få för honom samma innerliga förtroende. Härtill kom, att mitt giftermåls förhemligande nu bragte mig i en tryckande ställning. Så länge min far lefde, voro grefvens täta besök mindre egnade att befläcka mitt rykte, än nu, när jag var allena, och jag måste snart göra den sorgliga erfarenshet, att man i grann-adelns cirklar beskyllde mig för ett, straffbart förhållande till grefven.