Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1849, sida 1

——o— —— —fW———— — vVälan, min dotter! svarade min fader, måtte då Gud välsigna er förening! Jag erkänner det, grefven har äfven hos mig vunnit ganska mycket genom sina afsigters redlighet. Hans uppförande är ädelt och värdigt en man af ära. Öfverväldigad af tacksamhetskänslor, föll jag min fader om halsen. Han tryckte mig till sitt bjerta och sade, blickande på mig med tårade ögon: måtte du blifva så lycklig, som du förtjenar och jag önskar det!Följande morgon emottog grefven med hänryckning mitt ja. Den köld och stolthet, som Jag förut tillskref honom, tycktes helt och hållet hafva upplöst sig i kärlek och tillgifvenhet. Det misstroende, den skygghet, som han ingifvit mig, hade försvunnit, och han syntes mig nu i ett helt annat ljus, än jag förut betraktat honom. Flickans svaga hjerta var besegradt. Några dagar förgingo innan grefven omnämnde vigseln. Slutligen bragte han samtalsämnet derpå och bad, att densamma måtte gå för sig så snart som möjligt; han anmärkte dock dervid, att han, för att skona sin åldriga, ännu lefvande farmors ståndsfördomar, helst önskade, att förbindelsen ännu några månader måtte hållas hemlig; men han hoppades snart kunna försona sin farmoder med det tagna steget. Tanken på ett hemligt äktenskap hade något oroande för mig; emellertid var den gamla gref