Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1849, sida 2

förolämpning, vore jag också icke vid hennes sida. Dessa grefvens ord hade kanske ingenting öfvertygande; men jag skulle icke hafva varit qvinna, om icke de, och i synnerhet röstens uttryck, hvarmed de blefvo uttalade, hvilket förrädaren så helt och hållet hade i sitt våld, hade gjort intryck på mig. Också nekar jag icke, att så enfaldigt mitt sinne också var, likväl -tanken att föredragas en rik, och efter hå au det sades, ganska skön furstedotter, hade något retande för mig och jag började fatta en mera gynnsam tanke om grefvea. Mina blickar måtte hafva sagt honom detta; han fordrade ett afgörande svar, och jag lofvade honom det till den följande dagen. Om också icke helt och hållet tillfredsställd at grefvens ord, hade äfven min far likväl fattat en bättre tanke om honom. Han gick ju så öppet och redligt tillväga; han erbjod mig sin hand. Aftonen förled angenämare för mig, än hitintills någon i grefvens sällskap. Äfven min fader var glad, såsom vanligt, och hans ögon tycktes med välbehag hvila på oss. Väktaren hade redan ropat midnattstimman, när vår gäst lemnade oss; han tog afsked med de ord, att han med rädd längtan emotsåge morgondagen, som skulle afgöra hans lefnads lycka. (Forts.) Ån vmm—— —————XC-—XX—X-—Xx.—————000000XEXX-2