Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1849, sida 2

General v. Ärbins förklaring, hvilken vi uti N:o 251 af denna tidning införde, innehåller ingenting som förtjenar ringaste svar eller uppmärksamhet å pressens sida mer än följande ytttranden: 1:o att kapt. Z:s reklamation i flera delar är origtig och vanställd; 2:o att i samtalet med Z. ingingo åtskilliga yttranden både om och utaf andra personer; 3:o att Z:s förnyade uppträdande i genmälet till grefre Löwenhielm, föranlellt v. Arbin att offentligen förklara sig: 4:o att hr Arbin fortfarande förnekar yttranderna om general L. sasom de af Z. blifvit atergifne och 5:o att något förslag till batterichef, hvarå Z. varit uppförd, aldrig till generalfältluymästaren ingått. Första punkten innehåller, som man lätt finner, ej den ringaste bevisning emot Z. enär icke de flere delar hvari reklamationen blifvit vanställd uppgifvits, eller ens påpekats. Hade v. Arbin kunnat visa origtigheterna i Z:s uppgift, så är det mer än sannolikt, att han i sin förklaring icke skulle underlåtit det, men att han inskränker sig till ett naket förnekande af flera delar (likvälicke af alla) bevisar tydligen att saken är sjuk, och att han ogerna vågar sig ut på det hala. För öfrigt skulle det icke förundra oss, om v. Arbin, som dragit Z:s minne och uppfattning i tvifvel, sjelf skulle kunna ha glömt bort hvad han i hastigheten sade, ty det är en erkänd sanning, att gamla män i allmänhet hafva sämre minne än yngre, och att en stor del förmän föga vårda sig om hvad de säga till underordnade. För en underordnad deremot är under förbållanden sådana