ru med ett svagt band, flera provinser till ett helt under namnet republiken Columbia. Venezuela var en af dessa stater, och Paez utnämndes till dess militärguvernör. Men den gamle gauchon hade genom sin lycka i kriget blifvit äregirig och ville hafva ett land ensamt för sig. Under förevändning, att Bolivar sträfvade efter enväldet, lyckades han förmå Venezuela att skilja sig från förbundet och förklara sig för oafhängig republik. Detta försiggick utan svårighet, emedan Paez sjelf stod i spetsen för armåen och var mera känd i landet, än Bolivar. Innan Bolivar, som då var i Nya Granada, hunnit träffa näågra motanstalter, insjuknade han och dog (1830); republiken Columbia och drömmen om ett stort sydamerikanskt rike dogo med honom. De tre I stater, som utgjort förbundet, Nya Granada, Venezuela och Ecuador, skiljde sig åt. Hvarje stat gaf sig en egen författning, till namnet republikansk, men i många väsendtliga delar vida aflägsen ifrån sann republikanism. Venezuela valde naturligtvis Paez till president; när hans regeringsär voro förflutna, blef han återvald, men, härmande Washington, afsade han sig makten. Han inverkade imellertid så mycket på det nya I valet, att en docka i hans hand, Soublette, fick de flesta rösterna, hvilket icke var svårt att åstadkomma, enär valrätten var mycket inskränkt. De förnämsta och indrägtigaste embetena besattes med hans kreatur och smickrare. En väl betalt, från de öfriga samhällsklasserna afsöndrad arme underhölls och alla med ett aristokratiskt konungavälde förbundna missbruk florerade i republiken. Landet blomstrade — åtminstone tycktes det så — och fick åtnjuta lugn, medan grannstaterna oroades af revolutionära rörelser. Men det är icke allt guld, som glimmar. Ett sådant nationelt välstånd bör betraktas från tvenne sidor. Med nationelt välstånd förstås ofta några fås öfverflöd och de flestes hunger, någras frihet och millioners träldom — och sådant var det välstånd, I som herrskade i Venezuela. Efter det Soublette I I I I I I afträdt, kom Paez åter officielt till statsrodret; han kunde ju icke motstå sitt kära folks böner! Men huru det var, blef folket slutligen ledset vid honom och då hans presidentår voro ute, blef en populär och älskad man, Monagas, vald. Paez sjelf bidrog så mycket som möjligt till detta val, hvilket var en ganska fin politik, emedan han trodde sig kunna återvinna sitt inflytande genom att skenbart gå folkets önskningar till mötes och dessutom hoppades att kunna behandla Monagas på samma sätt som Soublette. Men den nye presidenten var en man för sig och gjorde sig genast lös från Paez. Denne svor att hämnas, och, samlande alla sina anhängare omkring sig, ställde han sig i spetsen för ett uppror emot landets lagenligt valde president. Han blef slagen och drifven i landsflykt. Paex fattade imellertid fast fot på en närbelägen ö och lyckades genom falska framställningar och proklamationer samla omkring en mängd äfventyrare från alla verldens delar. IIärpå gjorde han ett nytt infall i Veneruela, men har, efter hvad de sednaste underrättelserna gifva vid handen, blifvit slagen på nytt. Denne man, som en gång med rätta kallades stor och kunnat qvarlefva i historien såsom en Cincinnatus eller Washington, är nu ingenting annat än en rebell mot republiken och torde såsom sådan blifva straffad af rättvisan. Kongressen i Venezuela fattade den 9:de April ett beslut, enligt hvilket det är möjligt för en gildenär att förskaffa sig en betalningstermin på 6 a 7 år på borgenärens bekostnad. Brittiska regeringen har med anledning häraf genom sitt generalkonsulat på stället förklarat, att den anser staten Venezuela, efter nämnde besluts fattande, vara förpligtad att ersätta all den förlust och skada, som brittiska undersåter komma att lida genom detsamma. FÖRENTA STATERNA. HPresidenten Taylor har med anledning af sitt helsotillstånd inställt sin påbörjade rundresa och från Niagara, utan att afvakta guvernören öfver Canada, lord Elgins anmälda besök, begifvit sig tillbaka till Washington. Som man vet, hade en mängd enskilta perso