Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1849, sida 1

Detta förhållande varade några månader, utan att det kommit till förklaring oss emellan. Nu dog hans far, och han tillträdde sitt arf. Hans besök blefvo nu tätare än förut, och hans uppförande gaf mig allt tydligare tillkänna, att jag gjort intryck på honom. Mitt hjerta intogs af rädda aningar och jag sökte undvika hvarje förklaring. Grefven beklagade sig öfver min köld och slutade ändtligen dermed, att han förklarade sig icke kunna lefva utan mig och erbjöd mig hand och bjerta. Genom sin faders död, tillade han, hade han blifvit egen herre öfver sina handlingar, och ingen kunde träda hindrande i vägen för hans förbindelse. I stället för fröjd och hänryckning, som vid ett sådant tillfälle skulle gripit tusen af mitt kön, intogs mitt sinne af en rädd förkänsla af de lidanden, som förestodo mig. En oförklarlig ångest tillslöt mina läppar; stum och känslolös satt jag bredvid grefven, som fattade min hand och tryckte den till sitt bjerta. Han fordrade ett svar. Jag uppbjöd då allt, för att afvända honom från sin föresats i det jag åberopade vår olika börd. Han tycktes vara förberedd härpå och sökte vederlägga mina skäl. När jag slutligen såg mitt bemödande förgäfves, förklarade jag honom, att han icke egde mitt hjerta. Han tycktes äfven hafva anat detta; han svarade, att denna förklaring icke öfverraskade honom, eme