Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1849, sida 3

Ianledning af ofvanstående erinran få vi fästa publikens uppmärksamhet derpå, att vi endast yttrat, det herr Björkman syntes oss stundom ej fullt vuxen sin röl, men att han likväl hade flera lyckliga momanger. Vi tro oss derföre ingalunda hafva gjort herr B. någon orätt, ty om man å ena sidan måste medgifva, att hans röl var ganska svår, så kan det dock ingalunda nekas, att herr Björkman vid vissa tillfällen visade sig temligen matt i sitt spel. Så till exempel vid förgiftningsscenen i fjerde akten, hvarest herr Björkman hvarken genom sin mimik eller sina åtbörder i öfrigt syntes oss fullt motsvara de känslor, hvilka man vid ett dylikt tillfälle borde förutsätta hos den karakter, han återgaf. För öfrigt kan naturligtvis en recensent icke uttrycka något annat, än sin egen åsigt. Nägot kollectivt omdöme är ju alldeles omöjligt. Det är naturligtvis ins. obetaget att vara af en motsatt tanka. Vi neka dessutom icke, att herr B. i många afseenden är en ganska god aktör.