Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1849, sida 1

liga händelse, som skiljde mig från honom, och utbad mig hans råd. Den förträfflige mannens svar var helt och hållet ett uttryck af den välvilja och kärlek, hvarpå jag af honom erhållit så många bevis. Han skref att han anat det mot mig begångna förräderiet, och att han oaflåtligt bemödat sig att afhölja den hemlighet, som hvilade deröfver. Hitintills hade detta icke lyckats honom; men så mycket kunde han med visshet säga, att jag ej var sonson till den, hos hvilken jag tillbragt min ungdom. Till en början skulle jag förblifva der jag var, förhålla mig fullkomligt stilla och öfverlemna honom omsorgen att förskaffa mig upplysning öfver min härkomst. Men det skulle ännu dröja en lång tid, innan jag erhöll någon upplysning, och jag hade nästan uppgifvit hoppet derom, när jag ändtligen efter halftannat år fick ett bref, på hvars utanskrift jag igenkände min faderlige väns hand. Med skyndsam ifver bröt jag det och läste, man kan tänka sig med hvilka känslor, följande rader: Din moder lefver i byn Krak vid Hatzog i Siebenbirgen. Hon sjelf har underrättat mig derom, utan att ana, att du varit rin lärjunge. Underbara äro försynens vägar! Vet, att jag kände din moder, såsom flicka, att hon var mig outsägligt dyrbar, och att jag ännu i dag bär hennes oförgätliga bild i mitt bjerta.