Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1849, sida 2

vo också några dagar efter vår ankomst inskepprde dit; mig qvarlemnade man i Dulcigno, emedan man tviflade på mitt återställande och icke längre ville belasta sig med en halfdöd. När jag slutligen åter tillfrisknade, köpte mig en ansedd turk, hvilken förde mig till trakten af Valona, der han hade stora besittningar. Mitt öde var odrägligt; jag användes till förrättningar, som voro vida öfver mina ungdomliga krafter, och mer än en gång var jag frestad att genom sjelfmord ända mitt eländiga lif. Detta tillstånd varade ungefär ett år, när en son till min herre, hvilken blifvit uppfostrad i Janina, återvände till det faderliga huset. Han var af lika ålder med mig och helt och hållet motsatsen till sin hårdhjertade fader. När han en gång, vid det svåra arbete, som var pålagdt mig, såg mig duka under, skyndade han fram, för att hjelpa mig. Jag hade så länge försmäktat i mitt elände utan att se ett medlidande öga blicka på mig, att jag, djupt gripen af ynglingens deltagande, tackade honom med tårade ögon. Sedan han till mig hade rigtat några frågor om min härkomst och mitt tillstånd, återvände han om aftonen af samma dag tillbaka, för att förkunna mig, att han af sin fader begärt mig till sin tjenare, och att min belägenhet hädanefter skulle blifva drägligare, än den hitintills varit. Han höll troget