Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1849, sida 2

Utrikes nyheter. ÖSTERRIKE. Wienertidningen Wanderer meddelar följande: Fästningen Komorn är nu så innesluten, att något utfall af besättningen icke är tänkbart, ty hvarje större utfall skulle utsätta den för faran att bakom sig blifva afskuren från fästuingen. Hela belägringskorpsen består nu af 90,000 man, indelade i 38 brigader och bildande en fullständig cirkel kring fästningen. Dess högqvarter är på högra stranden i ACz, på Schitt i Arangos och på venstra stranden, der Ryssarne stå, i Heteny. Cirkelns periferi är mer än tio tyska mil lång; de österrikiska och ryska trupperna bilda en stark oafbruten kedja, och trupperna äro så uppställda, att ett utfall icke är tänkbart. Å båda sidor arbetas det ännu ifrigt på förskansningar, och de våra (Österrikarne) hafva hunnit så långt, att de redan ditfört en del kanoner, hvilket likväl medtog mycken tid, emedan man måste använda alla möjliga försigtighetsmått på den af regnet alldeles genomdränkta marken. Tjensten är ytterst ansträngande. En sexdubbel förpostkedja omgifver lägret och sträcker sig långs Aczerskogen, hvilken vi nu besett, sedan vi trängt Ungrarne derifrån; i grannskapet af Uj-Szönyerskansarne och Sandberg hör man beständigt såväl dag som natt enstaka skott, och polska legionärer spränga ofta ända inpå våra vedetter. Från vår yttersta förpostlinie kan man med en blott medelmåttig kikare följa hvarje rörelse i Komorns skansar, räkna antalet af kanoner, som der äro placerade, se soldaterna spatsera omkring och igenkänna uniformerna. Men sedan några dagar har den lifliga verksamhet, som förut visade sig der, temligen upphört, antingen de nu hafva sina förskansningar alldeles färdiga eller anse det gagnlöst att vidare sysselsätta sig med dem. Om det kommer till stormning eller angrepp, måste dessa ske på denna sida. De befistade linierna vid Uj-Szöny, blockhuset och förskansningarne på Sandberg måste tagas med storm. Att detta icke kan ske utan 3—4000 mans förlust, är naturligt. Äro dessa punkter tagna, skola Ungrarnes egna förskansningar, bron och brohufvudet icke stormas, utan förstöras genom projektiler. Att storma den egentliga fästningen är otänkbart; man skall försöka att förstöra den, och om detta icke är möjligt, finnes intet annat medel öfrigt, än att ligga så länge framför den, tills brist på lifsmedel, som dock slutligen i högsta grad måste infinna sig, tvingar den att gifva sig. Helsotillståndet bland trupperna är ingenting mindre än godt, om det också nu — —