Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1849, sida 2

i Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning oflentliggöra tvenne enskilta, emellan honom och mig förefallne samtal, och derigenom gjorde sig skyldig till ett förut oerhördt missbruk af ett förtroende, som ej kunde hafva sin grund i annat än personliz välvilja å min sida, ansåg jag mig , icke böra, genom någon i tidningarna införd reklamation emot det i flera delar oriktiga och vanställda, som innefattades i Z:s framställning, följa honom på den bana han beträdt. Till denna åsigt föranleddes jag af tvenne skäl: det ena att jag var kapiten Z:s högsta omedelbara I förman, till följd bvaraf en strid emellan oss på omförmälte fält, och om en sak, deri ingen bevisning var möjlig, icke kunde vara annat än opassande; och det andra, att de hållna samtalen utgjort enskilta, i vänskaplig afsigt mellan fyra ögon lemnade meddelanden, hvilka icke ens i sin verkliga och sanna skepnad voro ämnade eller egnade sig för offentligheten, isynnerhet som deri ingingo åtskilliga yttranden både om och utaf andra personer. — Det förra af dessa skäl har numera försvunnit, och eburu det andra qvarstår med oförminskad kraft, påkallar dock kapiten Z:s förnyade uppträdande med den förklaring, han nyligen afgifvit i anledning af general-löjtnanten grefve Löwenhbielms i tidningarne intagna tillkännagifvande, en förklaring jemväl å min sida. Utan att bryta emot den hittills iakttagna regeln för mitt handlingssätt i denna sak, till följd hvaraf jag icke af kapiten Z:s föredöme funnit mig uppmanad att göra allmänheten delaktig af hvad vid de ifrågakomne enskilta samtalen verkligen förelupit, får jag alltså, i fråga om de dervid fällde yttranden om general-löjtnanten grefve L., förklara, att jag fortfarande förnekar dem, sådane de af kapiten Z. blifvit återgifna, hvaremot jag på begäran af grefve L., som ensam varit berättigad att af mig äska upplysningar om dessa yttrandens verkliga beskaffenhet, icke undandragit mig att meddela honom en sådan upplysning. För öfrigt och då kapiten Z. ådagalagt det sällsporda sjelfförtroendet till sitt minne och sin uppfattning, att han icke allenast i sin första framställning tilltrott sig att ord för ord återgifva hela samtalen oss emellan, utan äfven, i en sednare förklaring, vid Gud och sitt samvete proklamerat sina föregående uppgifter såsom till alla delar sanna, vill jag blott här tillägga, att ehuru kapiten Z. åt dialogen gifvit sådan färg, som måste ingifva läsaren en förmodan, att ett förslag, upptagande Z. till batterichef, skulle hafva blifvit af regementschefen till mig afgifvet, men sedermera på min befallning återtaget och förändradt, sanna förhållandet dock är, hvilket också lätteligen kan konstateras, att något så beskaffadt förslag från regementschefen aldrig till generalfälttygmästaren ingått, hvadan någon förändring deraf efteråt ej eller kunnat komma i fråga. Stockholm den 27 Sept. 1849. Axel non Irbin, generalmajor. Handelstidningen skall i ett följande nummer intaga de reflexioner, hvartill ofvanstående förklaring föranleder. — upn— a: — —