melser, böra sagde föreningar dels antaga en för alla lika lång oktrojtid, dels söka åstadkomma nödig likstämmighet i sina stadgar. Ätskilliga yttranden af sakkunniga män från utrikes orter gifva stöd åt dessa satser. Också förekommer det oss alldeles gifvet, att på en lång kuststräcka, såsom Finlands, det skall vara vida tryggare och bättre att gruppvis bilda flera, än en enda förening. En stor allmän inrättning intager hvem som helst, utan att känna och kunna känna hvarken skepp eller befälhafvare, då deremot de smärre föreningarne mycket väl kunna taga notis af dessa vigtiga förhållanden. Ja, man skulle nästan kunna säga, att de små föreningarna, om något, äro egnade att åter stadga den moralitet vid hafverier, som tyvärr genom den nästan omöjliga kontrollen vid allmänna föreningar på ett och annat ställe kommit i vanrykte. Vi lyckönska finska handeln till den kraftiga häfstång, denna princip för densamma kommer att bilda. (P. T.)