I Charlottenburg, preussiska konungens vanliga I uppehällsort, hafva soldaterna vid en parad skjutit skarpt på officerarne. Allt sedan straffen för militära förbrytelser blifvit skärpta, hafva subordinationsbrotten ökats inom preussiska armåen. I Oldenburg har det demokratiska partiet utsigt att segra vid valen till landtdagen. SCHWEIZ. Brentano, åtföljd af en mängd tyska republikaner, har afrest till Havre, för att inskeppa sig till Amerika. ENGLAND. Bildningsföreningen af tyska arbetare och de i London sig uppehållande tyske politiske flyktingarne höllo d. 13:de Sept. en allmän meeting, på hvilken beslöts att välja en komit6, som skall hafva till uppgift att sätta sig i förbindelse med engelska liberale, med välmående i England boende landsmän och ännu i Tyskland varande patrioter, för att upprätta en kassa till tyska flyktingars understöd. Till medlemmar i komitten valdes med stor majoritet f. d. redaktören af -Naune rheinische Zeitung Karl Marx, badiskpfalziska regeringens gesandt i Paris Karl Blind, medlemmen af österrikiska riksdagen, professor Fuster, skomakaren Heinrich Bauer och målaren Karl Pfänder. Denna komite skall om möjligt sätta sig i förbindelse med i London varande föreningar af andra nationer, för att grunda ett vallmänt understödsutskott, som skall sörja för flyktingar af alla nationer. TURKIET. I Bosnien leverera de upproriske bataljer med de turkiska trupperne. Koleran rasar starkt i turkiska lägret. Den 11:te förekommo öfver 300 dödsfall i paschans af Bihacz närmaste omgifning. Den 7:de Septemher förklarade sig de upproriske vilja nedlägga vapnen, om paschan af Bihacz afsättes och de nya skatterna afskaffas. Visiren deremot fordrar ovilkorlig underkastelse. Emellertid förstärka sig insurgenterna; den makt, de nu hafva under vapen, skall belöpa sig till 15,000 man. En mängd desertörer från fästningen Bihacz inträffa dagligen i insurgenternas läger. Ett bref från Konstantinopel till en tysk tidning, dateradt den 5:te September: Sedan 2 dagar råder här stor glädje; muselmän och kristna äro lika glada. Orsaken är följande: furst Schwarzenberg har i en mycket energisk not uppfordrat Porten att utleverera de italienske, polske och ungerske flyktingar, som nu befinna sig på turkiskt område. Turkiska ministeren, har svarat, att den vidtagit sådane åtgärder, att flyktingarne icke mer kunna skada Österrike, men att den icke under några vilkor vill kränka deras ritt till en fristad i landet. Österrikes ombud, Stirmer, som trodde sig kunna erhålla ett bättre svar af sultan sjelf, vände sig till denne personligen, men erhöll ett lika bestämdt afslag. Sultanen skall hafva stadfästat sina ministrars beslut med följande ord: De ungerske och polske slyktingarne skola icke utlemnas, vare sig till Ryssland eller Österrike, följderna må blifva hvilka som helst, gelen gelsen. (Dessa sistnämnda ord äro en turkisk ed, som hvarje Turk, äfven om han är mindre nogräknad hvad eder beträffar, fruktar att bryta). Ångfartyget från Galacz hitförde i går furst Leon Radzevill, kejsar Nikolai adjutant; man hoppas, att han, hvad de ryske fångarne beträffar, skall erhålla samma svar af Porten. Föröfrigt förstärka Turkarne sina trupper vid Donau och sätta fästningarne i godt stånd. — Tcherkasserna hafva gått öfver Kuban och tillfogat Ryssarne stora förluster. Tscherkasserna hafva öfverhufvud segrat i alla de sednaste träffningarne, och Ryssarne få kämpa långa år, innan de återeröfrat sina gamla positioner.