——ffedLh t;kötb ö—c———7 Om hertigens af Ångustenburg förhållande till det holsteinska upproret. V. Folkmassorna i Tyskland sättas i rörelse. ) S. Roten och ursprunget till allt detta voro hertigens arfsanspråk på den nya, af honom sjelf tillskapade staten Schlesvigholstein. Han sjelf hade allaredan öppet erkänt det för sina vänner, nemligen i en artikel i Kieler Correspondenzblatt för d. 2:dre April 1845. Äfven konungen kom slutligen till samma insigt. Tron på Augustenburgarnes redlighet och ridderlighet, hvilken hade förskaffat prinsen af Noer ståthållareskapet, kunde icke längre fortfara; kungen måste nödvändigt hafva frågan om bem. furstars arfsrätt afgjord, alldenstund den genom allehanda konster och stämplingar ådragit sig allmänna uppmärksamheten till den grad, att den icke mera kunde affärdas såsom en orimlighet. Fördenskull nedsattes en kommission af högtbetrodde och sakkunnige män; man genomgick i arkiverna alla de handlingar, som rörde den ifrågavarande saken, och slutligen utkom resultatet af kommissionens arbete i form af ett öppet bref, dateradt den 8:de Juli 1846. I detta bref förklarade konungen, att den fråga, som uppstått, rörande rikets odelbarhet, hade föranledt honom att på det omsorgsfullaste låta undersöka förhållandet, samt att han derigenom kommit till full visshet om, att hela Slesvig vore en oskiljaktig del af det danska riket; men att deremot i afseende på vissa delar af Holstein saken ännu vore underkastad några tvifvelsmål, hvilka han dock skulle bemöda sig om att få undanröjde, på det att hela riket, såsom det under loppet af flera århundraden varit, måtte beständigt blifva förenadt. Detta öppna bref underskrefs af hela statsrådet, hvaribland äfven af grefve ReventlowCriminil, medlem af det holsteinska ridderskapet och dåvarande minister för utrikes ärendena. Hertigen af Augustenburg lät sig imellertid icke derigenom öfvertyga om orättvisan af sina anspråk. Han ingaf en protest till konungen, hvad beträffade Slesvig, och en annan till förbundsdagen, hvad Holstein vidkom. Den sistnämnda var på sätt och vis märkvärdigare, än den första, alldenstund konungen i afseende på Holstein blott hade yttrat, att han ville söka tillvägabringa dess förening med Danmark, och ett lagligt bemödande i denna rigtning väl måtte vara tillåtet. Äfven hertigen af Gläcksburg afgaf en protest, och följden blef, att så väl han som prinsen af Noer måste träda ur konungens jenst. Deremot förklarade hertigens af Glickburg tvenne äldste bröder, Fredrik och Christian, att det kungliga öppna brefvet allsicke förhindrade dem att tjena konungen med samma trohet som förut, och de förnyade sin trooch huldhetsed med namn och sigill. Prins Christian motiverade tillika i ett särskildt memorial denna sin afgifna förklaring med följande ord: De anspråk, som den augustenburgska linien, äfvensom vår linie, hafva gjort på eventuel successionsrätt till hertigdömena, i händelse af den kungliga liniens utslocknande på svärdssidan, synas mig stödda på högst ) Fortsättning från nummerr 229. mi57 UWU UUUUUtjtt