I Franska tidningen National den 6:te Sehtember läses följande: Sedan Ungrarnes högsinnade chefer af Österrikiska makten icke kunnat besegras, blifva de nu af densamma fegt mördade. Tyska tidqningarne äfvensom enskilta underrättelser från Wien äro uppfyllda af meddelanden om vilda afrättningar, hvilka helt kallblodigt blifvit anbefallda dagen efter kapitulationen vid Vilagos. Uti detta krig emot Ungerns särskilta folkstammar, i hvilket husets Habsburg hela samlade makt intet förmått mot ett folk, litet i förhållande till antalet, men oändligt stort genom det mod och den beslutsamhet, det utvecklat, har Österrike gifvit prof, så väl på sina verkliga krafter som sitt ädelmod. Det har blifvit för nämnde makt nödvändigt, under förnekande af sin gamla politik, att anropa Rysslands, dess medtäflares, bistånd; och det är endast med tillbjelp af Nicolai soldater, som det har lyckats densamma att förkrossa den tappra, från det Österrikiska väldet likfullt för alltid till sympathierne afsöndrade Ungerska nationen. Det skulle tyckas som om regeringen i Wien hade för afsigt att straffa Magyarerne för det bistånd, hvarom de tvungit densamma att bönfalla, då den nu slagtar dem, allt efter som de af Ryssarne öfverlemnas. Fegt på bataljfältet, hämtar Österrike modet, när det icke finner andra motståndare, än fångar. Oskickligt att begagna sig af vapnen, sköter det med så mycket större färdighet bödelsyxan. I Milano skjutas patrioterne, risas qvinnorna, och plundras medborgarne. I Ungern slagtas och hängas, stundom till och med förgiftas de. Hafva icke Kossuths beklagansvärda barn nyligen blifvit inkastade på ett kolera-sjukhus, hvarest de troligen redan omkommit! Men vi hafva det förtroende till Försynens rättvisa, att martyrernas blod återfaller på mördarnes hufvud. Dylika skändligheter och brott blifva ej evigt ostraffade. Och när straffet kommer, olycklige då dessa furstar, hvilka folkets ädelmod för icke längesedan sparade. Emellan folket och envåldsmakten har uppstått ett hädanefter oöfverstigligt svalg! Regenterna ditkasta i dag besegrade patrioters hufvuden: må de likväl taga sig tillvara att de ej sjelfva tillika med sina throner ditrulla på den en gång inträffande vedergällningsdagen. De visa sig nu vara utan medlidande; månne folkets hämnd icke äfven skall blifva lika oblidkelig? Detta vore icke mer än rättvisa!