——————————————————— gå in uti en bondstuga, der grefvinnan beslöt att qvarblifva öfver natten. Den dödliga ångest, af hvilken grefvinnan hitintills oafbrutet varit gripen, vek nu för den smärtande tanken på skiljsmessan från sin räddare och på hans tillkommande öde. Hon bad honom öfverlemna åt henne omsorgen för hans framtid och icke neka henne den ljufva njutning att betala åtminstone en del af sin skuld till honom. Dueskall uppfylla dessa mina böner, gode Hazi! du skall gora det, sade hon, blickande på honom med tårade ögon, -om också ej för din skull, så deck för min; ty den tanke skulle döda mig, att veta räddaren af min ära, mitt lif, kringirra flyktig och förföljd. Hazis blickar mörknade. Grefvinnan såg frågande på honom; hennes ögon fordrade förklaring af honom. Slutligen sade han: Mot mitt återvändande till det borgerliga samfundet äro oöfvervinneliga hinder. Jag kan icke uppfylla er begäran.Mina anförvandter äro mäiktiga, inföll grefvinnan hastigt, de skola veta att skydda min välgörare. Det kunna de icke, svarade Hazi, om de också ville det; men de skola icke vilja det, om de också kunde det. Ni anar icke, hvem ni erbjuder ett hem hos er.v