Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1849, sida 1

lige truppernas behjertade anförare att uppbjuda allt för den olyckligas räddning. Gossen tjenade hvitrockarne — så kallades österrikiska soldaterna — till vägvisare och förde dem till det ställe, der ryttarne hade lemnat landsvägen; när man såg framför sig den smala klippstigen, som förde öfver berget, höll man det för omöjligt att till häst tillryggalägga densamma. Men vid närmare undersökning visade sig friska spår efter hästarnes hofvar; man följde dem och kom, några timmar efter det röfrarne voro öfver sjön, till den gamle Tzesmas krog. Man fängslade värden, sedan misstankan, att röfrarne här hade tagit in, efter en i huset anställd undersökning, ökat sig till visshet. För att återfinna spåren, som här förlorade sig, utsände man ströfvare i alla rigtningar. På motsatta stranden af sjön upptäckte soldaterna spår efter hästhofvar. Man följde dem flera timmar. Men nu förlorade de sig i träsk och skogsmarker och man hade redan nästan uppgifvit hoppet att återfinna dem, när man varsnade tvenne män vid kanten af en närbelägen skog, hvilka, så snart de fingo se soldaterna, såsom skrämda rådjur försvunno bland buskarne. Några ryttare, hvar och en med en skarpskytt bakom sig på hästländen, satte i galopp efter de flyende, inträngde i skogen och fingo dem snart åter i sigte.