Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1849, sida 1

striden och sökte uppmuntra dem. Grefvinnan hörde vapenklang. Bullret blef så döfvande, att hon blott förmådde urskilja enstaka ord. Någon stund derefter kunde grefvinnan af den då inträdande tystnaden, sluta till, att röfrarne hade lemnat hålan och tågat mot sina fiender. Det hastiga anfallet på röfrarne hade följande orsak : Några timmar efter att det förvägna dåd blifvit föröfvadt, hvarmed vår berättelse börjar, kommo resande och funno hästar utan ryttare, en tom vagn samt lik på vägen. De återvände så skyndsamt som möjligt, för att i närmaste stad meddela underrättelse derom. Den i grannskapet stationerade militären och landtfolket blefvo uppbådade, för att göra allmän jagt på röfrarne; men ingenstädes var att finna ett spår efter desse, eller vägen, som de hade tagit. Ändtligen fick man mot aftonen veta af en gosse, att han i daggryningen hade sett några ryttare på Karamschech-vägen. De hade ridit honom förbi, utan att bemärka honom, samt, sedan de tillryggalagt en kort sträcka af raka vägen, böjt af åt venster, hvarefter de snart kommo honom ur sigte. Man hade bland liken, som man fann i Ter6gowaskogen, saknat grefvinnan. Det var alltså antagligt, att hon befann sig lefvande i röfrarnes händer. Denna upptäckt eldade de kejser