Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1849, sida 1

om samtal mellan fyra ögon och deras offentliggörande. (I anledning af den Zachrissonska affären). Man har sett, huru en stor del af en officerskorps, under synbar inflytelse af förmanskap, utgifvit en ogillande förklaring deröfver, att en officer ri tidningarne offentliggjort ett samtal med sin högste förman, inom det vapen han tillhör; och man har, hvad mera är, sett åtskilliga af denne officers yngre, vid ett läroverk frånvarande kamrater — äfven på känd bearbetning af en vid hofvet anställd förman — skriftligen ogilla detta hans förfarande såsom stridande icke allenast mot all god militärisk anda, utan äfven mot det handlingssätt, som tillkommer hvarje man af heder.v Sådana åtgöranden, åsyftande att inom krigsståndet förhemliga och nedtysta alla anledningar för den enskilte att beklaga sig öfver lidna oförrätter, då de icke direkt tillhöra domstolarnes pröfning, måste helt naturligt väcka uppseende, och det är i följd deraf nödigt och nyttigt, att deras behörighet och nödvändighet eller otillbörlighet och onödighet genom en noggrann pröfning af skäl och motskäl ådagaläggas. Hvad som likväl först bör afgöras, med asfseende på det fall, som vi här egentligen företaga oss att betrakta, är, huruvida offentliggörandet af hvad emellan fyra ögon samtalas kan anses stridande mot samhällets lagar och hedrens bud. Hvad angår det förra, eller lagligheten, så vet enhvar, att intet förbud i lag finnes mot omtalandet af hvad som emellan två personer afhandlats. Tvertom ingår, i såväl kriminalsom civilprocessen, såsom en domarens rätt att yrka uppgifvandet af enskilta samtals och enskilta brefs innehåll, alltid under förutsättning, att den enskilte icke tvingas att omtala annat, än hvad han anser till saken höra och kan styrka, eller på ed taga, eller att det enskilta brefvet icke anses såsom bevisning, derest icke derjemte andra bevisande omständigheter förefinnas. Lagen har Åoom— — 6 — —