Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1849, sida 1

Begäret att bemäktiga sig grefvinnan lemnade icke anföraren ro att öfverskåda den ännu alldeles icke slutade stridens faror. Husarerna försvarade sig fortfarande med förtvifladt mod mot röfrarne, och segern tycktes vilja vända sig på de förres sida. Trenne röfvare voro redan dödade, och bland de fem öfrige befann sig blott en, hvars mod och krafter voro oförsvagade. Det var Hazi. När han märkte, att hans kamraters mod sjönk, uppmanade han dem med kraftig stämma att bemanna sig och följa honom. Härmed sprängde han mot husarernas anförare och gaf honom ett hugg i hufvudet, så att han sanslös tumlade af hästen. Den närmaste, som ville ila sin anförare till hjelp, delade samma öde. Emellertid hade de öfrige röfrarne åter blandat sig i striden, som blef allt mera het och efter en kort stund slutade dermed, att den siste husaren betäckt af sår och med klufven hufvudskål föll från hästen i dödens armar. Segerskriet, som röfrarne uppgåfvo, kallade till valplatsen tillbaka deras anförare, hvilken, oaflåtligt sysselsatt med grefvinnan, mot sin vana icke deltagit i striden till dess slut. Anstalter blefvo träffade att bortskaffa sakerna från vagnen. Det rika byte, som föll röfrarne i händerna, tycktes dock icke göra minsta intryck på den mans sinne, hvars mod och beslutsamhet man