Mina herrar! för några dagar sedan talade jag om oskuld och dygd; i dag måste jag tala — om odygd och skuld! — Krigsrätten i Portsmouth har nu fält utslaget i en sak, som i flera veckor gifvit de engelska tidningarne ett välkommet stoff, hvarmed de kunnat fylla sina spalter i en tid, då politiken hvilar och tidningsredaktörerna stundom äro i sådan förlägenhet, att Times på ett ställe utbryter: -om vi icke hade herrskapet Manning, Koleran, Lola Montez och kapten Pittman skulle vi nästan förtvifla om att få vårt blad fullt.Det är denne sistnämnde, som saken rör. Han hade blifvit ställd för krigsrätt till följe af en anklagelse utaf tvenne officerare, som deserterat från hans fartyg, emedan han, såsom de föregåfvo, behandlat dem på ett brutalt sätt. Officerarne hade såsom desertörer blifvit afskedade och förklarade ovärdiga att tjena i H. M:s drottningens flotta. Anklagelsen tyckes derför varit föranledd af personlig hämndlystnad; den gick ut deruppå, att kapten Pittman behandlat besättningen tyranniskt, fört falsk journal och låtit underslef med skeppsinventarierna falla sig till last. Anklagelsen befanns emellertid befogad, och kapten Pittman fick dela sina officerares öde. A::3nnnnhnnn A F