Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1849, sida 1

Grosshandlarens bref framtogs och lästes. Frans och hans hustru voro förtjusta öfver att få göra en utfart till landet och hade ingenting att invända mot förslaget, hvilket äfven biträddes af madam Eriksson. Man: beslöt således att anträda resan i soluppgången följande dagen. Det var en herrlig sommarafton. På ett gungbräde utanför det lilla hus han bebodde på Säbylunds egor satt grosshandlaren Efraimsson, med blicken fästad på den nedgående solen, som sjönk i böljorna af en täck insjö. Vid hans sida satt en ännu ung man, klädd i prestdrägt. Hans ansigte var mildt och behagligt, hans blick öppen och på hans höga, hvita panna hvilade detta allvarliga lugn, som religionen skänker. Den unge prestmannen var komminister i församlingen och för närvarande grosshandlarens själasörjare. Den sistnämnde hade åldrats mycket. Hans hår bade blifvit nästan grått och hans gestalt mera lutad än förut. Det sjelfbehagliga egenkära småleendet, som förr dröjde kring hans läppar, fanns ej mer. Uttrycket i detta ansigte var förändradt....