Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1849, sida 1

——— —— — ————————— Herr pastor — sade grosshandlaren i det han tryckte prestens hand — ni tror sålunda, att jsg genom min djupa ånger kan vinna förlåtelse för mina brott ... att jag kan blifva försonad med Gud?Tvifla ej derpå, — sade presten med högtidligt allvar; — himmelens nåd är stor... större än någon dödligs brottslighet. ... Eder ånger, edra goda gerningar, edra försakelser tala för er vid den rättfärdiges thron. .. . Misströsta blott icke ... förtvifla blott icke.Grosshandlaren svarade ej. Han böjde sitt hufvud mot jorden och tycktes försänkt i stilla bön. Bullret af åkdon, som närmade sig, störde den högtidliga tystnaden. Inom några minuter stannade tvenne vagnar på gården till grosshandlarens boning. Han sprang upp, för att mottaga de väntade gästerna. Alexis och Armida, Frans, Ingeborg och madam Eriksson stego ur vagnarne och närmade sig, tysta och allvarsamma, ställets egare, som syntes intagen af den djupaste rörelse. Gud välsigne er mina kära vänner — stammade grosshandlaren. — Jag tackar er, för det ni kommit att besöka mig i min ensamhet. Stigen in i min koja så länge. Jag skall snart anvisa er bättre rum i hufvudbyggnaden. Jag bor