Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1849, sida 1

— — —65 Svenska folket står för dess sämhällsförfattnings historia i stor skuld hos hr prof. Nordström. Svenska konungen, såsom en representant af folkets aktning och tacksamhet, erbjöd hr professorn derföre en plats i Sverige. Med glädje förnam man, att tillbudet antogs, och hoppades nu, att en ny, på grund af rikare tillgång på källor, omarbetad upplaga af vsv. sambällsförfattningens historia skulle snart blifva en bland frukterna af hr prof. Nordströms ankomst till Sverige. Men huru högt man än skattade nämnda arbete, hafva vi ej hört, att dess förträfflighet låg så i formen, att dess författare, framför de förut uppräknade arbetarne på svenska akademiens egentliga fält, förtjenade en plats i nämnde akademi. Man har derföre i detta val med rätta trott sig se en upprepad, icke sällsynt, yttring af kotterietsmakt inom akademien. Vill man nödvändigt skrida utöfver sitt egenteliga område, så kunna vi emot br Nordström sätta andra män, som. likt honom, indirekt beröra sv. akademien, men stå den närmare. Vi nämna då prof. Schlyter, våra landskapslagars äfven utom landets berömda utgifvare. Är han ock blott vetenskapsman utan att vara utmärkt som smakfull stilist, så har han dock indirekt, genom språkmonumenternas framdragande och kommenterande, verkat för svenska akademiens syftemål. Doktor Reuterdahl, svenska kyrkans häfdatecknare, förtjenar ock att bredvid, om ej framför hr Nordström, ihågkommas; likaledes författaren af, svensk fauna och Skandinaviens ur-invånare, hr prof. Nilsson. Men dylika män, till hvilka vi räkna prof. Nordström, anse vi förereträdesvis böra få en plats i sv. vetenskaps-och vitterbets-, historie-ocb antiqvitets-akademierna, icke i svenska akademien, så länge den har, för sitt mål mera berättigade män att tillgå. Vi kunna äfven nämna en man, som kan, tro vi, besegra hvilken som helst af svenska akademiens ledamöter på dess eget fält, i äkta svensk prosa, i sann svensk vältalighet. Vi mena hr expedit.sekreteraren J. G. Richert. Läse man t. ex. motiverna till nya lagförslaget, och må man sen opartiskt fälla sitt omdöme. Men huru skulle en man med hans åsigter, vore han aldrig så svensk, aldrig så bildad, aldrig så utmärkt svensk stilist, kunna inkomma i den nuvarande svenska akademien! Mot hr Rydqvists val hafva vi intet särdeles att anmärka, om vi ock anse, att en och annan af de förstnämnde med skäl bordt göra honom platsen stridig, om man mer haft anseende till sak än person. Han torde dock komma, om ryktet säger sannt, att visa sig fullt värdig sin plats. Det är likväl, kan man säga, rätt eget att på förhand så belöna förtjenster, som för allmänhetens ögon hittills dvalts i det fördolda. — Vi hafva tecknat några drag af svenska akademiens historia. Dessa drag äro karakteristiska nog, för att bestämma allmänna omdömet om nämnde akademi. Att den ej motsvarar sitt ändamål, derom tyckes man numera vara temmeligen ense. Också blickar nationen ej mera med vördnad och beundran upp till de aderton, som hvarken tyckas vilja eller kunna eskipa rättvisa i snillets verld. I afseende på förmågan påminne man sig t. ex. att akademien endast gaf minmm