Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1849, sida 2

Landsorten. PITEÅ. Justitiekanslersembetet har anbefallt åtals anställande mot inbysesmannen N. Lindqvist, för det han med vanliga ceremonier utdelat nattvarden, och derest omständigheterna så föranleda, emot dem, som genom deltagande i en sådan nattvardsgång jemväl missbrukat sakramentet. SUNDSVALL. Selangers socknemän hafva ådagalagt mycken nit och sjelfuppoffring för att hädanefter freda sin illa kända socken från tillhåll för personer, som störa personliga säkerheten och eganderätten. Bland annat komma der patruller att utposteras vid vägen, till skydd för dem, som under marknaden passera genom socknen. I den landsändan lärer sålunda stå illa till med vägoch hemfriden. Att Kon. befallningshafvande gjort något för upprätthållande af densamma omförmales icke. FAHLUN d. 20:nde Sept. Den fruktade potatissjukan har egentligen blott i den sydligare delen af länet visat sig mera allmänt. På många andra ställen märker man dock, att så väl hela vexten, som de upptagne potäterne, i följd af det ymniga regnandet, äro mer än vanligt fallna för förskämning. Den 7:nde d:s kl. half 4 e. m. inträffade den olyckan vid Svartnäs bruk i Svärdsjö s:n, att vid gjutningen af en större tackjernspjes, som misslyckades, en sådan explosion inträffade, att masugnstaket i ögonblicket antändes, och det med den häftighet, att de vid gjutningen närvarande med möda hunno rädda sig undan den öfverhängande faran. Nästan samtidigt fattade elden uti den närbelägna rostugnen, och till följe af en stark vind grepo lågorna genast omkring sig, så att oaktadt trenne slangsprutor, flere handsprutor och ett talrikt släckningsmanskap voro till hands, nästan alla närbelägna byggnader antändes. Den förfärliga hettan gjorde släckningen ännu svårare och till en del alldeles omöjlig; men genom de yttersta ansträngningar lyckades man slutligen så till vida blifva mästare öfver elden, att blott en, ehuru betydlig, del af bruket lades i aska. Den af sten bygda stångjernssmedjan motstod de rasande lågorna, men masugnen, rostugnen, 2 kolhus med 374 stigar kol, samt en tackjernsbod nedbrunno till grunden. Lyckligtvis spilldes dock intet menniskolif. Samma olycksdigra öde synes hvila öfver detta bruk, som öfver Wexiö stad, ty endast under den nuvarande nitiske, duglige och omtänksamme förvaltarens tid har bruket