Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1849, sida 2

Ja. Ni kan vara stolt öfver er dotter, min bästa fru — fortfor grosshandlaren förbindligt. — Hon tyckes vara en lika god flicka som hon är vacker. Hvilket modershjerta känner sig ej smickradt af att höra sitt barn berömmas. Grosshandlaren bade redan eröfrat madam Eriksson genom sitt fina smicker. Ja, Gud välsigne tösen — sade hon med en varm blick på sin dotter. — Hon har aldrig gjort sin mor någon sorg. Ingeborg slog, blygt rodnande, ned sina ögon. Och hon skall icke göra det heller, derom är jag öfvertygad — fortfor grosshandlaren. — Men har du nu en kopp th att ge mig, kära Emma 2Straxt, min kusin., Prun steg upp, mottog thekannan af Hanna och började servera drycken. I detta ögonblick hördes ett lätt buller och hviskande röster utanför i förstugan. Väntar ni någon främmande, min kusin?frågade grosshandlaren orolig, ty han fruktade att blifva igenkänd. Emma hann ej att svara, innan dörren öppnades och ett ensamt och djupt beslöjadt fruntimmer inträdde i rummet.