Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1849, sida 1

— — — Det var ett par timmar sednare. I det innersta af de små rummen sutto Ilanna och Ingeborg, förtroligt samtalande. Ingeborg stödde sitt hufvud mot Hannas skuldra och betraktade henne med en blick af rörande ömhet. Min goda Hanna — sade hon mildt, — hur gläder det mig ej, att hafva återfunnit dig efter en så lång skiljsmässa. Minns du, när vi lekte tillsammans, du och jag och Frans, utanför din morfars stuga. Kommer du ihåg, hur goda vänner vi då voro? Vi voro som syskon alla tre.Ack — sade Hanna, som kände ett stygn i sitt hjerta vid denna erinring — det var en lycklig tid och fastän jag var äldre än du, trifdes vi dock så väl tillsammmans.... Ack minns du — fortfor Ingeborg glädtigt — hur många gånger vi rodde ut på elfven tillsammans i din morfars lilla båt? Vi hade en bok med oss och Frans läste för oss, medan gubben i skygd af några alar vid stranden lade ut sina långrefvar eller nät. Ack, så roligt har jag aldrig haft mer, sedan du lemnade oss, — fortfor hon, i det den klara emaljen i hennes ögon fuktades af en tår; — med dig reste min barndomsglädje. Frans och jag rodde väl ensamma ut ibland, men det var icke mer som förr. Vi greto, när vi tänkte på dig, som man sade mig vara långt borta.