Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1849, sida 1

gar, som blifvit stiftade af Herran Kristus, vanligen kallade sakramenter. Och efter noga anstäld granskning blefvo vi omsider fullkomligt öfvertygade, att de både till sätt och syftning belt annorlunda förvaltades i den första kristna församlingen, än i den här i landet rådande. Vi oroades mycket häröfver, och somliga af oss samtalade öfver dessa ämnen med prestmän, men fingo alltid otillfredsställande förklaringar. Vi läste t. ex. instiftelse-orden till det hela dopet, i Matb. 28: och Marci 16:, jemte sättet, på hvilket både Jobannes döparen och Kristi apostlar gingo tillväga med denna handling, och kunde lika så litet i det ena, som i det andra, finna något, som kunde gifva stöd för barndop. I hela nya testamentet, hafva vi icke kunnat finna något, som gillar mer än ett dop: det nemligen, som frivilligt antages af sådana och inga andra, än dem, som hört, förstått, och af hjertat trott läran om Kristus så, att den frambringat i deras lefverne och förhållande sådan frukt, som bättring tillhörer. Med banseende till Herrans nattvard, öfvertygades vi snart genom nya testamentet, att den icke utdelades till alla utan åtskillnad. Den meddelades af Kristus vid instiftelsen, blott åt lärjunogomen. I den församling, som sedermera: uppstod i Jerusalem, heter det, att de, som blefvo stadeliga i apostlarnes lärdom, och i edelaktighet, voro med i brödsbrytelsen.Att ursprungliga handlingen med dopet var neddoppning i vattnet, derom öfvertygades vi af omständighetnrna vid åtskilliga dopshandlingar, som beskrifvas i nya testamentet: Johannes döpte i vatten, i Jordan ochi Enon, hardt vid Salem, ty der var mycket vatten. Herren Kristus, då han var döpt, steg straxt upp af vattnet. — Då Philippus döpte kamereraren, stego de båda ned i och båda upp ur vattnet. Vi voro hvad man nu behagar kalla oss: baptister i princip, innan vi kommit i bekantskap med det folk, som så benämnes. Hvad vi äro i detta hänseende, har Guds ord, bibeln, lärt oss. Som vi nu vete, att Herren är till fruktandes —, att Han är en nitälskande Gud, våga vi icke annat än lyda hans heliga ord. Ty detta ar kärleken till Gud, att vi hålla hans bud. Baptisterne äro icke, såsom många andra protestantiska kristna partier, uppkomne vid och efter reformationen genom Luther, Calvin m. fl. Baptisterne uppkommo först i Judeen, genom Johannes döparens och Jesu Kristi predikan, samt utbreddes sedan genom Kristi apostlar och deras medarbetare i evangelio, till åtskilliga delar af jorden, De hafva allt sedan den oheliga föreningen emellan kyrka och stat, tillvägabragt genom kejsar Constantin, varit ståndaktiga vittnen för Kristo, samt ifrige förfäktare af den rena, enkla apostoliska kristendomen, för hvilken sak de ock sedan grufligt förföljdes af det parti, som nu blef det genom makten rådande. Under åtskilliga benämningar, såsem, Novatianer, Paulicianer, Waldenser, Mähriska Bröder m. sl. hafva församlingar existerat, allt ifrån apostlarnas, eller den första kristna kyrkans tid till reformationstiden, under sjelfva den mörkaste pafvetiden. Ibland alla dessa kristne, som alla voro afsöndringar från romerska och grekiska, eller de