Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1849, sida 1

till dylikt folk. — Äfven pastor Germor och hästhandlaren Fischer på Augustenburg, etatsrådet Falck i Kiel, pastor Lorentzen i Adelby och andra personer sände rapporter till deras resande herre. Prinsen af Noer var dock i politiska frågor den egentliga rådgifvaren, och hans bref ådagaligga med full bestämdhet det egentliga syftemålet med hertigens resa. Under loppet af sommaren uppehöll sig hertigen dels i Frankfurt, Homburg von der IIohe och Wiesbaden, dels i Dresden, Berlin och lustlägret på Liineburgerheden. IIans diktan och traktan gick i synnerhet ut på att tillvinna sig krönta hufvudens och högt uppsatte statsmäns ynnest och uppmärksamhet: Kungen och prinsen af Preussen, konungen af Sverige, den österrikiske storfursten furst Metternich, ryska sändebudet i Paris, grefve Pahlen, m. fi. Under d. 23:dje Juli tillskref honom prinsen af Noer, att han skulle passa på, alldenstund konungen af Preussen blott en enda dag komme att uppehålla sig 1 Liineburg, så vida han ens komme dit; vmen i synnerhets, fortfor han, råder jag dig att tala med prinsen af Preussen, som dock, när allt går omkring, är af mera betydenhet, än kungen sjelf. Tillika gjorde han honom uppmärksam på konferensen mellan Metternich och Pahlen och berättade, att den sistnämnde hade studerat det slesvigholsteinska partiets skrifter (sic!) och var hans gode vän. — Några veckor derefter emottog hertigen en skrifvelse från general Mansbach 1 Stockholm, genom hvilken han hade sökt att utverka sig en inbjudning till det svenska hofvet. Detta hade dock icke lyckats. Mansbach svarade höfligt, att den gamle konung Carl Johan, i anseende till de öfrige prinsarne af det danska konungahuset, icke kunde inbjuda honom; men gerna skulle emottaga ett besök, om hertigen komme af sig sjelf. Mot slutet af Augusti månad ingick från prinsen af Noer, konungens ståthållare och högstbetrodde man, ett bref, affattadt i så häftiga ordalag, som om det länge förberedda upproret nu skulle vara på vippen att utbryta. Det var utan tvifvel Danmarks förbindelse med det af Augustenburgarne hatade ryska kejsarhuset, hvilken närmast hade föranledt detta bref. Begagna tidene, skref prinsen, i Tyskland, i synnerhet i Berlin! Ilaär kommer det snart tll en brytniny. Med jättesteg gå vi upplösningen af gåtan till mötes. Den ryska förbindelsen ger mod; hos Metternich måste man insinuera, att Langenau ?) är Hessarnes vån. — Ändtligen begaf sig hertigen i slutet af September eller början af Oktober till Läneburg, der han fick tillfälle att presentera sig för en mängd höga berrar. IIvad han uträttade i afseende på det af hans bror förkunnade upproret, är icke lätt att säga. Något af betydenhet har det näppeligen varit. Furstar och statsmän skulle under vanliga förhållanden hafva något öfvervägt omständigheterna innan de antogo sig en upprorisk undersåte, eller tillochmed stillatigande bedömde en sak, om hvilken de ingen sjelfständig kännedom kunde hafvaEfter att 2) Den dåvarande österrikiska gesandten vid danska hofvet i Köpenhamn. Meningen är, att Metternich borde preveneras på att icke sätta lit till Langenaus framställning af förhållandena i Danmark.