—— AV NN wr— Jag säger att det skulle glädja mig mycket sade den unga fiickan med en röst, som darrade af rörelse. Nåväl — fortfor Frans, i det han lade arr en om hennes lif och tryckte henne intill sig — nåväl! vill Ingeborg dela mitt öde och mitt bröd? Vill du blifva min hustru, goda flicka... Du vet, hur kär du är mig. -Din hustru, — sade Ingeborg okonstladt; — ja Frans, jag vill blifva din hustru. Vi skola arbeta tillsammans och vi skola alltid älska hvarandra. 0 min Gud, hvad du gör mig lycklig, Ingeborg — återtog den unge mannen, i det han tryckte en kyss på hennes panna. — Jag invigder dig till min brud, min maka. Ett genomträngande jemmerrop hördes i detta ögonblick från motsatta sidan af Skansen och kom den unge mannen att afbryta. Ingeborg darrade som ett asplöf. Hu, hvad är det, Frans? ropade hon ängsligt. Frans hade sprungit upp från marken. Han lyssnade uppmärksamt. Ropet förnyades och Frans urskiljde tydligen dessa ord: Hjelp . . . jag dörlDet är någon sjuk menniska, som behöfver bistånd, Ingeborg — sade Frans hastigt. — Vän