tade han hastigt som tanken, nedför de branta afsatserna och befann sig inom ett par minuter på vägen. Jag måste anlita polisen — var hans första tanke. De noggrannaste efterspaningar skola anställas. . .. Det är tydligt, att Ingeborg blifvit bortförd med våld. ... Men hvart?Under dessa tankar ilade Frans vägen fram till staden. Han sprang genom allen på några få minuter, uppnådde staden och stannade först utanför det hus, i hvilket hans mästare hade sin verkstad. Det lyser i lektorns fönster — sade han för sig sjelf. — Jag måste först tala med honom. Frans skyndade upp för trappan, ryckte upp dörren och störtade in i Alexis rum. Denne satt vid sitt skrifbord, fördjupad i studier. Vid bullret spratt han till och vände sig om. Frans! — ropade han, — hvad i Guds namn går det åt er? Ni ser alldeles förstörd ut.... O herr lektor! ni måste hjelpa, rädda mig!. Hvad har då händt?Frans redogjorde i största korthet för de händelser, som inträffat. Alexis visste knappt om han skulle tro sina öron. (Forts.)