det han räckte honom penningarne. — Var god och räkna. Med en harmsen åtbörd ryckte Philip till sig penningarne, räknade dem flyktigt och stoppade dem derefter i fickan. Mina förbindelser ? sade herr Giller. Philip räckte honom papperen, hvarefter ban tog sin hatt och efter en kall bugning aflägsnade sig. ,Fördömdt! — mumlade han för sig sjelf. — Jag får sålunda uppgöra någon annan plan. ... Det hade varit så bra om jag fått träffa den der söta ungen hos den hedersmannen, herr Giller. ... Jag tänkte sätta ut ett giller för henne, ha, ha... men jag misslyckades. ... Nå, nå... bättre lycka nästa gång. ... Det är föorb. skada, att den der modren skall vara så oresonlig.Philips väg förde honom förbi Bierhalle, ett förfriskningsställe, beläget vid ändan af allen, som från Masthugget förer till staden. På en af bänkarne utanför detta: ställe upptäckte han tvenne män, som syntes inbegripna i ett lifligt samtal. (Forts.) A