hand. Allt blef emellertid stäldt till rätta, och det obehagliga intrycket försvann, då man erfor, att den svenske kommendanten, underrättad om hvad som förefallit, gifvit besallning att tillbakagifva de danske soldaterne deras kokarder, som de hade frihet att bära. Svenskarne visa sig för öfrigt som ett dugtigt och ordentligt folk. Dannevirkev skrifver: De upproriske embetsmännen i Hadersleben hafva insett faran af att biträda de förklaringar de fleste embetsmän i det sydliga Slesvig hafva afgifvit. Efter flera dagars hemliga rådplägningar hafva de blifvit ense om att affatta sin förklaring i en mycket undfallande och till utseendet loyal form, för att få behålla sina embeten och allt framgent tyrannisera befolkningen. Den förklaring, de insändt till ståthållarskapet, lyder som följer: Till följe af slesvigholsteinska ståthållarskapets uppmaning af den 23:dje Aug. och i anledning af en oss tillsänd kungörelse om insättandet af den slesvigska förvaltningskommissionen enligt konventionen emellan kungen af Danmark och kungen af Preussen, förklara vi undertecknade embetsmän i hertigdömet, att vi hittills fört vårt embete i vår rättmätige landsherres namn; att vi, som vår rättmätige landsherre blott erkänna kung Fredrik VII i hans egenskap af hertig till Slesvig-holstein, och att vi äfven framdeles alla fortsätta vår embetsutöfning i denna anda och efter denna uppfattning, så länge den ofvannämnde landsförvaltningen faktiskt eger bestånd. IIadersleben den 1:ste Sep. 1849. Bruhn, amtman. Lisck, slottsfogde. Landsmand, tullförvaltare. C. Falckenberg, kontrollör. Dr Julin-Fabricius, collaborator. Dr Karstens, fysikus. Kjer, borgmästare, etc. etc. Denna skrufvade förklaring gagnade dock åtminstone en af ofvannämnde herrarne, amtmannen Brulen, till ingenting, ty han har redan med tjenstens förlust fått böta för sin visade otidiga tyskhetsifver. Han såväl som de andre afsatte embetsmännen lära dessutom hatva föga eller intet hopp att vid en blifvande fred återfå sina tjenster. I en artikel i Börsenhalle från Slesvig af den 8:de dennes, heter det nemligen, att uttrycken i regeringskommissionens skrifvelser tydligen visa, att de af insurgentregeringen tillsatte och nu afsatte embetsmän icke blifvit afsatte blott under vapenstilleständet, utan för alltid. Från Gravenstein skrifves i tyska bladet Ost. Tel.;: Dippeler-skansarne bevakas af våra gendarmer, men deras antal är för ringa för att stäfja danska okynnet, som redan flera gånger varit framme och föröfvat skada å desamme. Antalet af de i Sundeved stående gendarmer är 44, hvaraf 9 utgöra vakten i skansarne; samtligen ligga de inqvarterade i Broacker. Svenska generalen Malmborg for den 6:te härigenom och har besett skansarne. Danskarne höllo samma dag på med att desarmera sina förskansningar på denna sidan Als-sundet. — Den danske Slesviger berättar, att den afdelning af gendarmeriet, som under löjtnant v. Muderspach (den tillförordnade tingskrifvaren i Broacker) hittills besatte Dippelerskansarne har, den 7:de kl. 3 på morgonen, i all hast packat sig bort derifrån. För öfrigt har, enligt flera underrättelser, hela den värda gendarmerikorpsen blifvit upplöst af regeringskommissionen. Köln. Zeitungse berlinerkorrespondent, som meddelade den notisen, att fredsunderhandlingarne med Danmark åter blifvit upptagne, återkallar nu densamma och säger, att ännu icke ens orten blifvit bestämd, hvarest dessa underhandlingar skola ega rum. ÖSTERRIKE ocn UNGERN. Wien den 8:de Sept. I går afton var här utbredt ett rykte om ett utfall af besättningen i Komorn emot Acz, men det synes antingen varit endast ett blindt alarm, eller en ren bagatell, enär man i dag ej hör vidare talas derom. General Nugent var den 5:te ankommen till Acz, der han uppslagit sitt högqvarter, för att taga befälet öfver de utanför Komorn stående cerneringstrupperne, och IIaynau sjelf har äfven i går härifrån begifvit sig till Acz, för att, enligt hvad som berättas, öfverlägga med Nugent om ett nytt