Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1849, sida 1

vara hennes bror... Men o Gud! dessa qval skola slutligen förtära mig... Jag måste fly... fly härifrån... Jag vågar icke mera se henne... Men tyst någon kommer?. Armidas kammarjungfru inträdde, hållande i handen en silfverbricka, hvarpå låg ett bref. Hon syntes ej varseblifva Alexis.Louisev, sade han sakta. Hon vände sig om. Är din matmoder ej hemma? — fortfor Alexis. — Jag önskade tala med henne om en vigtig sak.Jag skall bedja henne komma ut. Var imellertid god och vänta, herr lektor.Louise försvann genom dörren till förmaket. Efter tio minuter öppnades åter denna dörr och den unga frun inträdde i salongen. Armida, — sade Alexis med en röst, som ännu darrade af rörelse — jag kommer för att säga er, att den unga flickan, för hvilken vi båda interessera oss, är här i rummet utanföre och att hon afvaktar edra befallningar. Det är bra, Alexis. Jag skall straxt tala vid henne, Ni sade mig i middags, att hon hotades af stora faror. Vi skola beskydda henne. Är hon ensam 2ZNej, hennes mor har följt henne hit.äLåt dem komma in.