Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1849, sida 1

De bevingade minuterna flydde och den unge mannen stod dock qvar, liksom fjettrad med osynliga bojor ... Han vågade icke röra sig, knappt andas. Han syntes frukta, att denna tafla af den renaste oskuld och behag skulle upplösa sig i en rosenfärgad dimma — och försvinna. Den unge mannens bröst häfdes våldsamt ..:. i hans öga brann en feberglöd, hans förstånd omtöcknades och brännande lidelser tumlade om hvarandra inom honom .... Han sträckte ut armarne, liksom för att famna föremålet för sin kärlek ... I detta ögonblick uttalade Armida sakta ett namn 1 sömnen ... Han lyssnade... Det var hans eget... En darrning ilade genom hans nerfver. Han var färdig att störta fram, utan att besinna hvad han gjorde, men åter hörde han hennes milda röst... och han hejdade sig. Alexis — hviskade hon i drömmen — Alexis, du är ju... min vän... min bror. .. Alexis hörde icke mer. Han vände hastigt om och flydde... Han ilade med snabba steg genom förmaket ut i salongen. Här stadnade han orörlig, dragande djupt efter andan. Hennes bror — mumlade han för sig sjelf, i det han nedsjönk på en soffa — ja — jag skall